TO SKATE OR NOT TO SKATE
Ett av mina bästa skateminnen inträffade en solig hösteftermiddag i staden Göteborg i Västra Götalands län. Jag hade då i snart fyra månader sökt mig till parkeringen intill mitt bostadsområde för att öva på det moment som jag kallade ”hoppa i fart”. Ishallen låg alldeles intill och mer än en gång möttes jag av sura hockeyföräldrar när jag i okontrollerbart fladder härjade fram på brädan i mina Ollie-försök. När jag slutligen lyckas sätta detta ungefär vart tredje försök så bestämde jag mig för att ta mig ut till Area 51 för att sätta mina nya kunskaper på prov. Jag hade aldrig tidigare satt min fot i en skatehall så det skulle definitivt bli ett slags mentalt test och ärligt talat skrämde det mig lite. Efter en lång och svettig resa på spårvagn 7 smög jag in i grottan och möttes genast av Katta som jag då aldrig träffat tidigare. Jag måste ha sett ut som världens kuf när jag spände på mig hjälmen och mumlade något i stil med ”jag kan svänga också!”.
Katta ledde mig till minirampen och föreslog att jag skulle testa ett åk i den. Jag hade absolut ingen aning om hur man gjorde och fick korta instruktioner; Pumpa! Efter ca en minut försvann brädan under mina fötter och upp i luften. När jag landade kändes det som om axeln gick ur led för att snabbt hoppa tillbaka. Mörbultad men lycklig krälade jag upp från rampen och försökte FÖRSIKTIGT igen. Det sköna var att ingen gjorde någon stor affär av att jag fallit. Katta peppade mig likt coachen för något landslag i vilken sport som helst och allt var så där fantastiskt chill och avslappnat som det bara kan bli i en sådan uttrycksform som skateboard är. Lite senare mötte jag ett gäng grabbar i tidiga tonåren som utmanade mig på boardslide över en rail längst inne i grottan. De kaxade sig rejält men ramlade en efter en och med en gnutta flyt och sjukt mycket beslutsamhet lyckades jag faktiskt med en halvtaskig men hjärtlig boardslide. Det är därför detta är ett av mina bästa skateminnen. Det var dagen då jag lärde mig att slå mig, dagen då spärrarna släppte och dagen då jag bevisade för mig själv att jag kan göra precis vad som helst, sen om det ser förjävlig ut då och då det är en annan femma. Sett i ljuset av hur sjukt rädd jag var för att åka på Area 51 innan detta så var det verkligen en personlig prestation för min del. Jag kan inte komma på någon annan anledning till att jag ska vinna annat än att jag trots mina något rackliga färdigheter på brädan aldrig ger upp och jag slutar aldrig tycka att skate är bland det roligaste som finns.
Jag älskar helt enkelt att bräda! Jag får för mig att en 7,5 skulle passa mig fint.
Mvh Elin Lindström, Luleå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar