Millencolin i Flen

Igår var jag på konsert med Millencolin. Som alltid går man därifrån med en skön känsla i kroppen, det var riktigt grymt!

Millencolin och skateboard har alltid hängt ihop för mig. När jag började skata nångång i slutet på 90-talet, början på 2000-talet, var det Millencolin som fanns i lurarna och där är de kvar än. De klassiska låtarna från de äldre skivorna hänger med än men en av mina skatefavoriter är ”Birdie” från Kingwoodskivan. Texten passar extra bra i verten :P

När jag lyssnar på Millencolin, och framför allt på konserter, får jag tillbaka energin man hade när man började skata. Då var ingen session för lång eller för intensiv och så är det verkligen med Millencolinkonserter. Musiken försvinner in i kroppen och hur mycket man än hoppar och studsar vill man bara ha mer.

Det var ett intressant val av stad, att spela i just Flen. Millencolin tog faktiskt upp det själva under konserten men gav inget direkt svar till hur de hamnat där. Min teori är att de ville hitta sin trogna publik, eftersom de spelade många gamla godingar. Men jag vet inte om Flen var rätt stad riktigt. Jag hittade ju dit men lokalbefolkningen var kanske inte riktigt på hugget…

När vi kom till flen, runt halv åtta, skulle vi gå och äta. Vi hittade en restaurang som var nästan full, men vi skulle fä vänta rätt länge på maten så vi bestämde oss för att gå till pizzerian över gatan i stället. Sen försökte vi hitta Tobbes Amazon, där konserten skulle hållas. Vi åkte inåt staden, trodde vi, men kom bara längre bort ifrån den. Så vi vände och intill en geggig yta som nog var en parkeringsplats låg ett litet tegelhus. Vi parkerade i lervällingen och gick in i huset. Men förstod redan från början att det kanske inte var den mest erfarna personalen som jobbade där när man skulle lämna in jackan och i stället för ”hej” eller ”välkomna” möttes av fem pers som stirrar på en, varav en säger ”det kostar 20 kronor”. Utöver det var det väldigt långsam betjäning i baren och dessutom fick jag fel jacka tillbaka när jag lämnade in nummerlappen när vi skulle hem. Men det riktiga lågvattenmärket kommer vi till lite senare.

En liten stund efter att vi kommit dit, och jag köpt lite Millencolinprylar, började första förbandet spela. Totalt var det tre stycken förband och alla tyckte att det var lika häftigt/roligt att spela på samma scen som Millencolin. När sista låten av sista förbandet annonserades tänkte jag att det var dags att gå på toaletten inför Millencolin. Det vara bara det är när jag kom tillbaka stod Nicola och sjöng med förbandet så det var riktigt synd att jag missade halva den låten :(

Det var ganska lite folk där i början av kvällen, det hade varit mer folk på restaurangen vi besökt tidigare, men det droppade in fler och fler ju längre kvällen led. Det var intressant när Millencolin kom in i byggnaden, för i stället för att gå in där nere där vi gick in, som var ganska nära bandets rum, gick de in uppe vid baren, genom lokalen och ner för trappan; en mycket längre väg. Men det såg å andra sidan inte ut som att så många kände igen dem. När konserten började blev det i alla fall en del folk och en riktigt moshpit. Jag tror att tre personer fick gå iväg för att de bråkat…

Själva konserten då, den var grym! Det var nästan overkligt att de stod så nära och spelade, jag har nog bara sett dem på större scener. De spelade igenom hela Pennybridge Pioneers, min favoritskiva, så det var riktigt fett! Sen tog de några riktigt gamla godingar som ”Story of My Life” och ”Friends ´Til the End”. (Jag hade hoppats på att få höra Dance Craze eller Leona, som är två favoritlåtar som de aldrig kör, men man kan inte få allt.) Sedan gick de på lite konsertklassiker såsom ”Farewell My Hell” och ”Mouse or Man”. Jag kommer inte ens ihåg alla låtarna för det var så många bra! Millencolin röjde på scenen, publiken röjde på golvet och det enda som drog ner det hela var att ljudet på micken successivt blev sämre. De sista fem låtarna hörde man ingenting av Nicolas röst och fick läsa på läpparna för att kunna hänga med i texten. (De på Tobbes Amazon var nog inte ljudexperter för mitt under konserten fick Erik påpeka att han inte hörde gitarren eller vilken tonart de spelade i.) Efter en massa grymma låtar körde de Mr Clean och jag och min kompis hoppade runt och dansade på golvet och njöt i massor. Och sen tog konserten slut :(

Som sagt vill man alltid ha mer när man är på Millencolinkonsert, helst skulle jag vilja att de spelade alla sina låtar, men det är ju inte görbart. Vi åkte i alla fall därifrån med en grym känsla i kroppen efter en unik Millencolinspelning!