För ett tag sen hade vi en tävling här på bloggen där de tävlande skulle skicka in sitt bästa skateminne. Tävlingen är avklarad och nu tänkte jag att det kan vara kul att läsa om oss bloggare och våra bästa skateminnen. Här kommer mitt:
Det var på den tiden jag jobbade på Tacky. Dennis och Ants tyckte att jag borde testa att åka vert, och eftersom jag gillar att prova nya saker såg jag det som en kul utmaning. Man kan ju alltid testa, det skadar ju inte.
Vi satte ihop en bräda och jag började med att åka lite nerifrån och testa olika smågrejer. Sen körde jag omkring tre dagar i veckan i några månader och blev successivt bättre. Mitt mål var att kunna droppa och för att nå dit gjorde jag tailstall allt högre upp i rampen.
Sen var det dags att droppa. Denis och jag åkte ut till Vällingby för att börja i rampen vid Guldet. Den är vert men lägre än Frysenrampen. Och droppen där var inga problem. Så vi begav oss till Frysen. När vi kom till Frysen var det nästan ingen där. Låset hade strulat och de hade precis kunnat öppna hallen. Jag satte på mig alla skateskydden och sen ropade vi in vem-det-nu-var som satt i receptionen den dagen. (Jag vet egentligen vem det var, men jag minns inte :S ) I alla fall hade jag som taktik att inte stå och tveka där uppe, utan att köra. Och det gjorde jag. Och vilken känsla det var!
Det var grymt att komma förbi ett sånt stort steg i sin skating, att droppa verten har alltid varit ett mål man inte trott att man klarar. På mitt första skateläger gjorde vi ett låtsascrew där inträdersprovet var att droppa en brinnande vert... det säger ju lite om vad man trodde om sig själv.
Nu var det ju ett tag jag droppade igen... Vertattack 4 när jag bröt handleden. Men jag är fast besluten om att göra det igen. Jag vet ju hur man gör, nu sitter det bara i huvudet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar